[Dröm nummer230. Natten till den 10 september 2021.]

Vi är några stycken i ett rum. Vi dricker. En rödmosig man tar en klunk vin och säger: ”Man måste ju kunna dricka lite varje dag.”
         ”Ja”, säger jag, ”tills man går till doktorn, som säger att man har förhöjda levervärden.”
         En kvinna blir väldigt upprörd och protesterar: ”Vänta lite här nu. Du kan inte säga ’man’, det utesluter ju mig som kvinna.”
         ”Nej, det är klart. Du har förstås helt rätt. Förlåt.”
         Någon föreslår att vi ska använda två fotografier i vår publikation. Fotografierna är inramade och föreställer två män. Deras kroppar har förbättrats på kirurgisk väg, det man kallar ”enhanced bodies”*. Den ena mannens ögonlock har opererats för att bli större, så att de sticker ut som skärmar ovanför ögonen. Man kan tydligt se knivsnitten, som fortfarande är röda. Också hans mun har gjorts större och är helt öppen. Den andre mannen är avbildad i halvfigur. Hans bröstkorg har stora, såriga öppningar, där slangar går in i lungorna. Båda männen ser fruktansvärt plågade ut. Som om de vill skrika, men inte kan. Det är tydligen ett experiment, där man haft som mål att öka den mänskliga prestationsförmågan.
         ”Vågar vi använda bilderna?”, säger jag.
         ”Nej”, säger någon, ”de är för gamla.”
         Jag tittar närmare på dem och ser nu att i bägge ramarnas nederkant finns årtalet ”1946” angivet.

* Begreppet existerar i den verkliga värden, och det närbesläktade ”Human enhancement” definieras på Wikipedia som ”the natural, artificial, or technological alteration of the human body in order to enhance physical or mental capabilities.” Det kände jag faktiskt inte till.