[Dröm nummer 231. I gryningen den 10 september 2021.]

Jag ligger i en säng tillsammans med en manlig granne*, hans fru, deras lille son och en talande katt, som kan säga ”smoke” på kommando. Trots att det inte är något särskilt med talande katter – nästan alla katter har den förmågan – tänker jag att det är ganska fantastiskt att den uttalar ordet så perfekt, precis som en människa. Katten kan naturligtvis säga andra saker också.
         Barnet suger näring ur en genomskinlig plastburk. Det jäser i burken. Pappan skruvar av locket, doppar ett finger i vätskan och smakar av. Jag kan se att vätskan är fylld av bruna partiklar och blir lite illamående.
         Lennart Norström ska åka iväg på en gammal motorcykel. Han får hjälp av någon att lyfta upp den på verandan. Alltsammans ska filmas, så Lennart är mån om att det ser snyggt ut. Han svänger hojen bakom sig, men ramlar omkull. Tappar sina glasögon. Jag hittar dem och snart far han iväg. Filmen blir farsartad.
         Mamman ligger kvar i sängen. Bitter.
         Jag måste åka hem.

* Dock ingen som jag känner igen från vakenheten.