[Dröm nummer 225. Natten till den 30 augusti 2021.]

Jag och Simona gör en utflykt med Roslagsbanan till Kårsta. Kanske ska vi bosätta oss där. Inför den sista biten fram till vår destination har tåget försetts med gummihjul, så att det kan åka på bilvägen.
         Vi kommer till en mycket vacker plats, med äppelträd och blommor. Det är tågföraren själv som bor där, bland flera pågående husbyggen.
         ”Man får vara något av en mångsysslare när man bor så här”, säger han.
         Grunden till ett av husen som håller på att färdigställas är kupolformad och utförd i ett svart svampliknande material, som på något vis påminner om tjära. Man har precis monterat de djupt sittande fönstren. Det är tydligen ett experiment.
         Kårsta visar sig vara en ganska stor stad. Här finns ett centrum, med butiker och en frisör. Vi har blivit anvisade ett hotell, men man har inget rum åt oss.
         Ett ungdomsgäng, som tidigare varit trevliga och hjälpsamma, har nu istället börjat mobba oss. Jag och Simona har satt oss på en bänk och en av ungdomarna, Benke, trycker sig mot mig på ett mycket obehagligt och aggressivt sätt. Jag trycker ifrån så gott jag kan.
         En bit bort sitter den enbenta kaninen Jenny. Jag inser att jag antagligen hittat Benkes ömma punkt och att jag kan utnyttja den insikten.
         ”Benke vill knulla Jenny”, säger jag högt så att alla hör.
         Benke rodnar.
         Jag hade alltså rätt!