[Dröm nummer 215. Natten till den 13 augusti 2021.]

Jag har glömt min verktygslåda och går tillbaka till min lägenhet på nedre botten.
         När jag kommer väntar en handfull av mina klasskamrater från grundskolan på mig.
         Gabrielle Åhlberg Hillert har monterat isär min elorgel och sitter på balkongen med ett segment av klaviaturen. Hon sjunger och spelar en glad melodi, som hon komponerat själv. Texten är hämtad från ett välkomstmeddelande som man får när man köpt en ny telefon:

         Så roligt att just du valt just oss
         Så mysigt och trevligt vi ska ha tillsammans!

Gabrielle håller triumferande fram en tidtagarskärm, som visar att sången är exakt en minut lång, vilket är oerhört viktigt. Hon är mycket stolt och jag applåderar.
         Vi har samlats i köket. En svart labrador skäller på en kinesisk tjej.* Hon blir rädd och fnissar. Jag visar hur man ska hantera hundar som skäller och lägger mig på golvet och börjar gosa med djuret. Men innerst inne är jag lite rädd. Jag känner ju inte hunden.
         En katt blandar sig i leken och stryker sig mot oss. Hunden blottar tänderna. Någon varnar.
         ”Det är ingen fara”, säger jag. ”Se! Hon viftar på svansen!”

* Någon kinesisk tjej hade vi inte i vår klass, vad jag kan minnas.