[Dröm nummer 216. Natten till den 15 augusti 2021.]

I vad som påminner om ett klassrum i Hersby Läroverk på Lidingö sitter Alf Svensson och några av hans partikamrater och diskuterar en PR-kampanj med mig och mina medarbetare.
         ”Hur går det med artikeln?” säger Alf och vänder sig mot mig.
         ”Det går bra. Jag väntar svar från skribenten”, säger jag och går ut i korridoren. Jag har lämnat kvar telefonen och nu hör jag den ringa.
         ”Det är din telefon!” ropar Simona.
         ”Svara!” ropar jag tillbaka.
         Simona kommer ut med telefonen och räcker den till mig.
         ”Hallå?” säger jag, utan att veta vem det är som ringer.
         ”Hej, det är –––.”
         ”Va?”
         ”Det är –––. Med artikeln.”
         Nu förstår jag. Det är skribenten som ska skriva artikeln till Kristdemokraterna. Han frågar om en projektledare som var inkopplad i ett tidigt skede av arbetet. Jag ljuger och säger att hon slutat på egen begäran. Vi enas om att det är tufft att gå ut och söka jobb nu.
Alf Svensson kommer ut och ropar i telefonen:
”Jag ska bara gå ut och köpa –––!”
         ”Nu har du pratat med Alf Svensson också”, säger jag till –––.
         Bo och Inga Sommarström* materialiserar sig.
         ”Så, nu är du svensk medborgare också”, säger Bo. ”Gratulerar!”
         ”Bo, han har alltid varit det”, säger Inga.
         ”Ja, det så klart! Jag hörde att ni hade kusinträff i helgen? Vi åt middag kvällen innan, men ni var inte där!”
         Bo och Inga stirrar på mig utan att säga något. Ingas irisar har nu svartnat och pupillerna är giftgrönt självlysande.

* Min farbror och hans fru, saliga i åminnelse.