[Dröm nummer 208. Natten till den 7 augusti 2021.]

Det är antagligen sent 1800-tal. Ett antal män och kvinnor befinner sig i Nordafrika på forskningsresa. Jag är själv inte närvarande, utan får allt uppspelat för min inre syn.
         Lokala krigare har tillfångatagit forskarna, som misshandlas och torteras. Nu håller man ner en av männen mot ökensanden så att han inte kan röra sig. Jag tänker att det är min värsta fasa, att inte kunna röra sig. Att långsamt kvävas.
         Man skär och sticker mannen med långa knivar. Sedan skär man av honom huvudet. Efter en kort stund syr man fast det igen och väcker mannen till liv. Hur överlevde han det? Tja, på något sätt.
         Efter många år i fångenskap och under ständig tortyr befrias forskarna.
         Hur gick det till?
         Någon berättar för mig, att mannen som fick sitt huvud avskuret men överlevde hade gett befolkningen i landet tydliga instruktioner innan han och de andra forskarna tillfångatogs: Alla brev och alla texter om forskarna ska kopieras och distribueras till landets alla invånare, med syftet att folket aldrig ska sluta tala om dem. På sikt kommer kraften – folkets kraft – bli för mycket för banditerna, som kommer att tvingas frige forskarna.
         Vilket var precis vad som skedde.