[Dröm nummer 200. I gryningen den 3 augusti 2021.]

Jag och Thomas Eriksson* är på väg tillbaka till hans bil, en vit Tesla. Han har parkerat på diagonalen, där vägen delar sig, och jag tänker att nu måste han väl ha fått böter. Men det sitter ingen lapp på vindrutan.
         ”Vilken tur att du inte fått böter”, säger jag.
         ”Jag får inte böter”, säger han överseende. ”Jag kör Tesla.”
         Vi sätter oss i bilen. Thomas verkar inte riktigt veta var han befinner sig eller vart han är på väg. Han kör genom trånga gränder och svänger runt hörn utan att se sig för. Bilar tvärbromsar. Fotgängare kastar sig undan. Det är ett under att vi inte krockar med någon.
         Nu har vi stannat i slutet av Dannemansvägen på Lidingö. Här slutar bilvägen och övergår i en cykelväg, som mynnar ut i Ryttarvägen, där jag har mitt barndomshem. Jag förklarar att han för att komma till Ryttarvägen måste vända och åka åt andra hållet på Dannemansvägen och sedan köra ut på Vasavägen.
         Han väljer att ta cykelbanan.

* Kollega på reklambyrån SandbergTrygg.