[Dröm nummer 202. Tidig morgon den 4 augusti 2021.]

Jag och Simona befinner oss på ett billigt hotellrum. På en madrass på golvet ligger en ofattbart lortig man. Han har betalat mindre än vi, det är därför han får sova på golvet. Jag och Simona inser att vi inte kan ha sex när mannen är närvarande och tittar istället på teve. Simona somnar. Mannen suckar och manövrerar sig långsamt upp med huvudet på vår säng för att få det lite mer bekvämt. Han stinker och hans hår är svart och flottigt.
         Jag lämnar rummet.
         När jag kommer ut väntar Anders Årbrandt* på mig. Det är 80-talsfest! The Final Countdown dånar i öronen och folk partar hej vilt. Allt är tillåtet. Det är en ren orgie. En sexig kvinna sjunger, med ögonen halvslutna:
         ”Man känner sig fram, ger en kyss här, ligger lite där.”
         Hon fångar omedelbart in en färgad man och jag tänker att han verkligen inte är vacker. Han har ett runt, oproportionerligt stort och runt ansikte. Hans ögon är utstående, näsan vass och håret rött. På hakan har han ett rött bockskägg. Han råkar helt enkelt bara vara närmast till hands.
         Nästa dag dyker samma kvinna – dock något förändrad – upp på ett sydstatsgods. Hon sjunger snuskiga visor för att åter locka till sig mannen hon träffade igår. Hela hans familj är där och alla är färgade.
         Någon berättar för mig att kvinnan som nu driver godset är släkt med en svart kvinnlig slav som godsägaren våldtog på 1800-talet. Dottern till den kvinnliga slaven tog helt enkelt över verksamheten efter inbördeskriget. Jag tänker att de verkar vara framgångsrika.
         Från att tidigare ha varit en avlägsen betraktare är jag nu också med i umgänget på godset. I färgglada kläder dansar vi ut på den soldränkta terrassen och springer mot en närbelägen damm. Alla hoppar i med kläderna på och simmar runt, skrattande och uppfyllda av en sällsam glädje.

* Lumparkollega.