[Dröm nummer 197. I gryningen den 1 augusti 2021.]

Jag sitter vid ett stort runt bord. David Mobrand sitter till vänster om mig. Vi har beställt våfflor. Jag säger:
         ”David, du som åker hoj*, vet du om det finns framhjulsdrivna motorcyklar?” Jag vet att de finns, men behöver bara lite bekräftelse.
         ”Det skulle det i och för sig kunna göra”, säger David. ”Varför vill du veta det?”
         ”Jag drömde igår natt om en man som dog när han gjorde en burnout på en framhjulsdriven motorcykel. Framhjulslagret skar och det blev tvärstopp och han flög iväg och krossade skallen.”
         ”Intressant”, säger Lennart Norström**, ”har aldrig hört talas om nån sån hoj, men teoretiskt är det så klart möjligt.”
         Våfflorna kommer in. Ett helt berg på varje tallrik. Jag märker att avståndet mellan mig och bordet är väldigt stort, vilket gör det svårt att nå våfflorna.
         ”Du sitter på tjockisplatsen”, säger David. ”Det är för att man ska få plats med magen!” Alla skrattar.
         Jag går genom snön till en busshållplats. Lyssnar i hörlurar på låten Tyska Marionetter med bandet jag en gång spelade i. Jag återkallar händelsen i minnet. Hur jag försöker lära Kalle Krantz att spela den avancerade basgången.*** Kalle kommer inte in i spelet, men det låter rätt okej ändå.
         Jag kliver på bussen. Istället för säten finns lösa stolar av olika modeller utplacerade lite här och var. Douglas Sandor säger hej. Jag nickar igenkännande, men går runt ett hörn och sätter mig.
         Bussvärdinnan ställer ut en ny stol. Telefonen ringer. Det är min bror som ringer från vårt barndomshem. Jag försöker klicka på svara-knappen, men lyckas inte. Ändå hör jag hur han pratar med några andra.
         ”Hallå?” säger jag, men lyckas inte få kontakt.
         Min brors samtal med de andra fortsätter.
         Jag vet inte var på skärmen jag ska klicka för att komma med i samtalet. Det är en jävla massa reklambanners som stör.
         Till slut bryts samtalet.
         Jag hatar den här jävla Telia-telefonen.

* David kör mig veterligen inte motorcykel.
** Lennart är en mycket erfaren motorcyklist.
*** Låten och bandet fanns på riktigt, men basgången – som inte alls var särskilt avancerad – spelades av en annan Calle Ottestam.