[Dröm nummer 186. Natten till den 26 juli 2021.]

På ett galleri ställer Elsa Beskow ut sina målningar. Det är de vanliga idylliska motiven med barn och blommor. Men här finns också konst i hennes nya, mer rebelliska stil, där hon målar medvetet dåligt, med mycket svart och glitter. Mest av allt gillar jag ett verk där hon utgått från en bild med små gulliga barn i ljusa akvarellfärger. Över hela bilden har hon sedan, i uppenbart ursinne, skrivit med färgkritor:
         ”DRA ÅT HELVETE ERA JÄVLAR!!!”
         Jonas Bolin* och hans rullstolsbundna kollega är också på galleriet. Även lilla Ida är där. Alla ska vi gratta Elsa på hennes födelsedag. Lilla Ida har gjort en tårta med grädde, sylt och grus. Jag kan se den i genomskärning. I botten ett lager fint grus och grädde och sylt, sedan grövre grus blandat med grädde, överst bara sylt och grädde. Lilla Ida är mycket stolt över sin tårta, men jag är lite bekymrad för hur Elsas tänder ska klara den. Samtidigt vill jag ge flickan en möjlighet att visa vad hon går för.
         Lilla Ida och jag cyklar i förväg till Elsa. Tårtan sitter på Idas pakethållare.
         Innan vi kommer fram inväntar vi Jonas och hans kollega. Jag går ner för en backe och spanar efter Jonas. Efter en stund ser jag honom komma på sin cykel. Efter honom kommer kollegan i rullstol. När de ska upp för backen går kollegan ur rullstolen och fäster den på pakethållaren på en cykel som materialiserat sig. De cyklar upp för backen till mig och lilla Ida. De har redan varit hos Elsa och bjudit henne på grustårtan, trots att den fortfarande sitter på lilla Idas pakethållare. Det gick tydligen bra och Elsas tänder klarade sig.
         Det är kompanjonens sista dag. Jonas tar fram ett metallföremål, med vilket han ska bevisa att det måste vara så. Det består av två stycken cirka en centimeter tjocka järnstänger som löper parallellt med cirka fem centimeters mellanrum. Innanför stängerna löper två andra, något tunnare järnstänger. I ena änden på de inre stängerna sitter ett järnstycke. Jonas visar hur man med en vridande rörelse kan få de inre och yttre stängerna att släppa från varandra. Med detta har han bevisat att det är kollegans sista dag och att det inte kan vara på något annat sätt.

* Inredningsarkitekt, tillika vår lärare i ”Fria övningar” på Beckmans.