[Dröm nummer 187. Tidig morgon den 27 juli 2021.]
Cyklar på Dannemansvägen på Lidingö på väg upp mot Ryttarvägen, där jag bor. Vägen är fylld av issörja och det går trögt. Plötsligt går det så trögt att jag knappt kan trampa. Sedan går det lättare igen. En man går förbi mig och säger något. Åkte han snålskjuts på mig, den jäveln?
I backen upp mot Ryttarvägen pågår ett vägarbete. För att ta sig vidare måste jag cykla över en smal spång. Men där har vägarbetarna ställt sig, så att det inte går att komma fram. Är tvungen att be dem flytta på sig.
Jag vänder mig om och ser att kudden som satt på pakethållaren är försvunnen. Då kommer jag inte kunna sova i natt! Var det det som mannen som passerade mig försökte påtala? Den plötsliga insikten får mig att skämmas.
Tomflaskor på vägen gör det svårt att komma fram.
”Inte klokt som det ser ut här”, säger jag till någon.
Jag ska träffa Elisabeth i ett stort lägenhetskomplex. Korridorerna tyder på att byggnaden en gång varit en skola. Jag har varit här förut, men känner inte riktigt igen mig. Högst upp delar sig korridorerna. Om jag går åt det ena hållet borde jag komma rätt. På en skylt läser jag: ”—vägen”. Det stämmer. Men vilket nummer är det jag ska till?
Jag kommer till en teknikbutik, där en skylt berättar att butiken upphör. Det är utförsäljning och fullt med folk. Jag ser en tjock bok om de första rymdresorna. Den verkar intressant, men när jag bläddrar i den ser jag att den är på tyska. Så jag avstår.
Jag tränger mig igenom folkmassan och hittar en ny korridor. Det står ”—vägen” även på den, så jag är fortfarande på rätt väg. Men var är Elisabeths lägenhet?
Nu ser jag henne komma ut ur en dörr och gå ner för en trappa. Jag ropar efter henne och går dit. Hon skäller ut mig för att jag är sen. Hennes kompis häller upp champagne, vänder sig skrattande till mig och säger:
”Men var ska du bo?”
Jag känner mig ganska säker när jag svarar henne:
”Jag tror att jag kan bo i den gamla smörfabriken.”