[Dröm nummer 181. Tidig morgon den 21 juli 2021.]

Högt upp i bergen där jag en gång åkte skidor ligger numera ett stort hotell, där jag och Josefine befinner oss. Jag pekar på en röd taklampa och säger:
         ”Ganska precis under den där bröt jag benet innan dom byggde hotellet.”
         På kvällen ligger vi många i samlingssängar. Sängarna har flera våningar, det är trångt och vi har tjocka mönstrade vadmalstäcken över oss. En fluga surrar i taket vid mina fötter. Jag ser den. Den sitter i ett gammalt spindelnät. Är det kanske en spindel? Nej, en fluga. Jag trycker till den. Dödar den. Den hänger kvar i det trasiga nätet.*
         En lila krullig peruk i syntetmaterial hänger ner i mitt ansikte och hindrar mig från att sova. Jag sliter och rycker i den, men den sitter fast i en spik. Jag rycker tills den lossnar och kastar den ifrån mig.
         ”Varför gjorde du så?” säger Josefine.
         ”Det var nödvändigt”, säger jag. ”Den störde mig.”
         ”Jag tycker synd om peruken.”
        ”Försök sova nu.”
         Jag ser en film i mobilen. Josefines plan har precis landat. En text som börjar ”Igår…” dyker upp på skärmen. Jag avbryts av Josefine, som säger:
         ”Jag tycker verkligen inte om det här konceptet ’i’ som i ’igår’.”
         En annan film med en ung Martin Roger vidtar. Han är på olika platser och ser alltid glad ut.

* Det är mer sällan än man kanske skulle kunna tro som mina drömmar handlar om sådant som hänt mig i vaket tillstånd. Men precis efter att jag vaknat, skrivit ner drömmen jag hade innan den här och lagt mig för att somna om dök det upp en fluga. Det var tredje natten i rad det hände. Och det var precis lika omöjligt att somna den här gången. Flugjäveln surrade runt mitt huvud. Satte sig på min nakna fot. Jag slog efter den, men det var naturligtvis meningslöst. Den gick mig på nerverna. Jag tände ljuset och försökte lokalisera den. Hörde den surra svagt, men den var omöjlig att få syn på. Som om den befann sig i en annan dimension. Höll jag på att bli galen? Efter en lång kamp lyckades jag till sist hitta och döda den. Precis som de två föregående nätterna. Uppenbarligen tog jag med mig flugtraumat in i den här drömmen.