[Dröm nummer 171. I gryningen den 11 juli 2021.]

Jag och Jonas Lundqvist befinner oss i Lena Olins studio. Jonas deppar. Han har precis varit och fotograferat en tysk bil i en annan studio och inte fått säga till om någonting.
         ”Men du är ju art director?” säger jag.
         ”Det var en jävla massa folk”, säger Jonas. ”Assistenter som sprang omkring överallt. Kunden bestämde.”
         ”Ni hade frameboys förstås? Det har man väl på alla fotograferingar numera?” säger Lena och ser lite förvånad ut. ”Det är ju dom som skapar själva bilden.”
         ”Jag har bara plåtat tvättmaskiner i Frankrike”, säger jag. ”Då var det bara jag och fotografen.”
         ”Va?”, säger Lena.
         ”Ikväll ska jag supa!” säger jag.
         ”Du dricker för mycket”, säger Jonas. ”Dina hjärnceller dör.”
         ”Det är därför man har så många”, säger jag.
         Jan Dahlström har materialiserat sig och han, jag och Jonas tar av oss på överkroppen och jämför våra gubbmagar. Lena ser bekymrad ut och säger:
         ”Det ser inte bra ut. Ni borde göra något åt det.”
         ”Det är bara slappa muskler”, säger jag och drar in magen så att den blir alldeles platt.
         ”Det bästa sättet är att kapa av fotlederna”, säger Lena.
         ”Va?” säger jag.
         ”Det är inget konstigt. Du är utan dom i nån timme bara. Sen syr man tillbaka dom. Du är nedsövd förstås. Varenda människa har väl tagit av sina händer och fötter nångång?”