[Dröm nummer 170. I gryningen den 10 juli 2021.]

Flera gånger nu har jag gått tillbaka till hotellrummet där Simona ligger och sover, bara för att snart återvända till de andra i baren. Vill ha en öl till. Bara en.
         Alla är packade. Joakim Pirinen försöker säga något och jag tänker att det som vanligt kommer att vara något klokt, men det enda han får fram är:
         ”Fittslickare!”
         Sedan slocknar han.
         Det avgör saken. Jag går och lägger mig. Men jag behöver kissa. På hotellrummet finns ingen toalett. Går ut i korridoren. Hittar en toa. Går in. Ingenting. Där finns bara en förseglad dörr. Genom en glasruta i dörren skymtar jag en toalett, men dörren är omöjlig att öppna.
         Jag kommer in i ett ganska stort omklädningsrum. Det är uppdelat i en avdelning för män och en för kvinnor. Längs en vägg finns pissoarer, men på golvet nedanför står damskor på rad. Där kan jag alltså inte kissa.
         ”Det här är ju idioti!” säger jag.
         ”Då skulle du sett hur det var innan”, säger en okänd kvinnoröst.
         Jag går genom ett klassrum där det pågår undervisning. Jag känner tydligt att jag stör. Vid sidan av står en äldre man med gråsvart lockigt hår och kälkbacksnäsa.
         ”Det är ju ––– från tv-serien –––!” säger någon.
         ”Det är det inte alls!” säger någon annan.
         Om mannen berättas det att han var mitt i karriären, då han övergav allt och skapade sig ett nytt liv. Han gick längs pelargången till en kyrka och mötte en kvinna. De började prata. Det var allt som behövdes. Nu är han lycklig. Jag ser på mannen och tänker att han inte alls ser lycklig ut.
         Jag går ut i solen. En lokal förening håller möte. Jag kastar en boll av mörkbrunt papper mot en skogsbacke. Går dit och plockar upp den. Vill ju inte skräpa ner. Vecklar ut pappret och placerar mitt pekfinger i mitten av det. Solljuset skapar ett interferensmönster runt mitt finger. Koncentriska ljusgula ringar rör sig ut från det. En nyandlig rörelse menar att fenomenet är ett bevis för Guds existens. De använder fyrsidiga stavar och skapar ett liknande interferensmönster av kvadrater. Men mitt finger är ju runt och skapar koncentriska cirklar. Skulle Gud ändra form på det viset? Så dumt!