[Dröm nummer 164. I gryningen den 5 juli 2021.]

På ett fullsatt konferenscenter sitter jag och Simona på golvet. Vi lutar oss mot väggen och har filtar under oss och dricker sprit med flädersmak. Den är grårosa och trögflytande, men god. Jag ber henne att inte dricka så mycket, eftersom hon är gravid.
         En vd talar. Han är mycket entusiasmerande och jag förstår varför han är vd.
         Jag har gått en sväng och är nu tillbaka. Det är fullt med filtar där jag nyss satt, men jag hittar min för jag har markerat den med en bok.
         Vd:n talar igen. Om hur viktiga barnen är. Matz Engeström* går upp och tackar och pandemihälsar med axeln. ”Tack! Jag har två barn!”
         Några ungdomar målar något på en skärm till höger om scenen. Det tar ett tag att förstå vad de gör. Men nu ser jag! Det är ett rum. Med hyllor på väggarna. När de är klara har hela scenen intill byggts om till just det rummet. Publiken jublar och vrålar:
         ”Bravo, USA!”

* Granne.