[Dröm nummer 161. I gryningen den 3 juli 2021.]

Jag vet inte om det än, men jag är försenad till filosofilektionen. Innan jag går in i klassrummet går jag på toaletten och river ut alla pappershanddukar och slänger dem på golvet. Mikael Eriksson* kommer in.
         ”Var har du varit?” säger han.
         ”Har ni redan börjat?”
         ”Lektionen har pågått en timme!”
         Jag går in i klassrummet. I ett litet skrivhäfte försöker jag formulera utsagor om vardagliga saker. Läraren Wolfgang Undorf** är bekymrad över att jag kommit så sent. Jag brukade ju vara en bra elev. Han läser vad jag skrivit och ger mig högsta betyg.
         Från Hersby skolas platta tak*** ser vi studentekipagen komma längs Vasavägen. Ungdomarna sitter i stora bilar och sjunger Studentsången i stämmor. Ekipagen passerar ett efter ett och sångerna tonar in och ut i varandra, så att det bildas ett slags svallande ljudmönster. Det är mycket vackert.
         Nu kommer regnet. Bilarna söker skydd. En buss står i fel körriktning. Vasavägen är förvandlad till en strömmande flod. Bussen lyckas vända och kravlar sig mot land.

* Grundskolekamrat.
** Wolfgang leder Sommarkören i Gustav Vasa kyrka, där jag brukar vara med.
***Taket på Hersby skola på Lidingö är allt annat än platt. Snarare är det ett mansardtak klätt med tegelpannor och lämpar sig mycket dåligt att sitta på.