[Dröm nummer 158. I gryningen den 29 juni 2021.]

Stockholms gator är isbelagda och ovanligt branta. Jag tar mig fram genom att elegant glida på skorna och till skillnad från många andra håller jag mig på fötterna. Jag kommer till ett antikvariat som jag brukar besöka. Känner ett omedelbart tvång att köpa fler böcker fast jag vare sig har plats eller hinner läsa dem jag redan köpt*. Ägaren är mycket upprörd. Han kommer att tvingas flytta och har ett enormt boklager i källaren som han inte vet vad han ska göra av.
         Det är samling på jobbet inför lunch. Men det är oklart vem eller vilka jag ska äta lunch med. Jag försöker få kontakt med Per Sahlqvist och Magnus Wretblad**, men de håller sig undan.
         Vi är ute på jobb i en träskmark och dimman ligger tät. Per Sahlqvist har lurat av mig mina orangea gummistövlar och mina tumhandskar i samma material och färg. Han menar egentligen inget illa med det, vill bara skämta. Jag går barfota i det dyiga iskalla vattnet och tänker att nu skulle min dotter se hur jag sliter.
         Jag letar fortfarande efter mina stövlar och handskar när det är lunchdags. Sahlqvist är tankspridd och minns inte var han lagt dem. Mina kollegor försvinner en efter en och lämnar mig ensam kvar. Då hör jag Johan Nordin ropa från båten som vi kom med: ”Kom nu, Per! Vi måste vara ute i god tid om vi ska få bord!”
         Magnus Wretblad och jag diskuterar en annons i en tidning. Annonsen är för en politiker som heter Lars Samnlli. Hans lilla gimmick är att göra en poäng av att hans efternamn tycks sakna ett ”e”. En blå pil i annonsen pekar på efternamnet och är försedd med texten ”Se – utan e!”.
         ”Är det inte otroligt löjligt?” säger Magnus.

* En exakt återgivning av verkligheten!
** Lumpen- respektive Beckmanskompisar.