[Dröm nummer 153. Natten till den 25 juni 2021.]
Under en lektion i musikhistoria på universitetet berättar min lärare om den brittiske operasångaren Pidgetty, som levde på 1700-talet. Redan då var alla överens om att han var en fantastisk sångare och konstnär, men också en fruktansvärd människa, ökänd för sitt vilda leverne och sin lust för småpojkar. Han var kort sagt ett monster.
Efter lektionen frågar jag läraren om en annan historisk figur: Al-Husseini. Läraren suckar.
”Att det ska vara så svårt att lära sig hans fullständiga namn. Han heter Ibrahim-Al-Husseini.”
Jag skäms för min okunskap och ber om ursäkt.
Jag är på studiebesök i ett arkitektoniskt mästerverk. Det är en stor sal i ena hörnet av en byggnad. Taket bärs upp av fyra valvbågar som möts i dess centrum. Varje valvbåge återspeglas i golvet och ger upphov till ett kalejdoskopiskt ljud- och ljusfenomen. Pidgetty står på en av valvbågarnas återspegling. Med höfterna gör han obscena rörelser i luften. På en annan återspegling står en liten pojke och gråter. Tittar man i en speciell riktning ser man Pidgetty våldta pojken.
”Det här tycker du om va?” säger Pidgetty och stönar.
Det är en hemsk scen. Men jag kan inte låta bli att tycka att den är fascinerande rent arkitektoniskt.
Så börjar Pidgetty sjunga, samtidigt som han fortsätter att våldföra sig på pojken. Hans röst är ren, hög och klar och så vacker att jag vill gråta.
När jag vaknar* berättar jag alltsammans för Olof Halldin och Joakim Pirinen. Men jag kan för mitt liv inte komma på namnet på sångaren/pedofilen.
”Det låter som att det är Pidgetty du menar?” suckar Joakim med allvetarens brist på tålamod med en okunnig.
”Precis! Det var Pidgetty han hette!” utbrister jag. Jag tror inte mina öron. Kan jag verkligen ha drömt om en figur som funnits på riktigt? Jag googlar. Jo, det stämmer. Karln hette faktiskt Pidgetty!**
* I drömmen.
** När jag vaknar på riktigt googlar jag hans namn. Men någon brittisk sångare och pedofil vid namn Pidgetty har, så vitt jag vet, aldrig funnits. Däremot finns det faktiskt en man vid namn Ibrahim AlHusseini. Han är grundare och vd för riskkapitalistbolaget Husseini Group. Han har även varit exekutiv producent för den egyptisk-amerikanska dokumentärfilmen The Sqaure (ej att förväxla med Ruben Östlunds film med samma namn). Jag är ganska säker på att jag aldrig har hört talas om honom.