[Dröm nummer 147. Natten till den 21 juni 2021.]

Jag jobbar på ett företag inom den grafiska branschen. Min chef har bett mig leta efter en manual för företaget. Han säger att han är säker på att den finns och att det borde gå att få fram den. Jag misstänker att den gömmer sig i en skrivare, men misslyckas med att hitta den.
         En affärskontakt är på besök och när jag berättar om mitt dilemma säger han med ett överlägset leende:
         ”Finns ingen manual, säger du? Vänta lite. Allt finns.”
         Han rotar runt i skrivaren och får fram papper efter papper. Han tar med mig ut och visar allt han hittat. I en grässlänt står stora kartonger staplade. De är alla fyllda med dokument. Det är enorma mängder och helt oöverskådligt.
         ”Ingen manual, va?” säger kontakten och ler ännu mer överlägset.
         Vi tar in en del av dokumenten och börjar gå igenom dem. På många av dem har någon tecknat. Väldigt fina teckningar, det är porträtt och karikatyrer på anställda. I en bunt med självkopierande papper finns samma teckningar på alla sidor i bunten.
         Kontakten skiner upp när han ser dem.
         ”Det är –––*. Han var legendarisk. En av firmans bästa säljare någonsin. Han kunde ringa tusen säljsamtal på en dag. Sen slog han sig ned framför säljdokumenten, som alla stod prydligt förpackade i kartonger på golvet, och sa till de andra anställda ’Ja ni grabbar, det är så man gör!’ Och han var som du ser en jävel på att teckna också.”
         Bland dokumenten hittar jag också flera texter av –––s penna. Bland annat en prosadikt på fyra rader, som jag förstår att han skrivit efter ett säljmöte med några kollegor på annan ort och hur de festar på kvällen. Diktens avslutande ord lyder:

         Sorry gubbar, men nu är det bra för mig.
         Dit ni går, går jag ej.
         Man vill ju inte komma hem till frugan och lukta fisk.

Men ––– har även gett dikten en elegant grafisk utformning, som jag tycker passar väldigt fint med hur en festnatt kan vara. Den översta radens bokstäver har han lämnat hela. I rad nummer två har han skurit bort den undre fjärdedelen av bokstäverna. I den tredje raden har han bara lämnat kvar den övre halvan av orden. Och i den sista raden syns bara bokstävernas övre fjärdedel. Men det går ändå att läsa texten!

* Jag kämpade med att försöka minnas hans namn när jag vaknade, men det är för alltid försvunnet.