[Dröm nummer 140. I gryningen den 16 juni 2021.]

Jag är en liten pojke. Med enbart tankekraft kan jag skapa bilder av helt nya föremål. Föremål som aldrig har existerat tidigare och som ingen riktigt förstår hur de fungerar. Jag kan få bilderna att projiceras på vilken yta som helst. Föremålen som jag skapar är enkla och inte fullt utvecklade och antagligen skulle de helt sakna funktion om någon bestämde sig för att bygga dem efter mina bilder. Ändå pratas det mycket om mig. Man säger att jag är ett märkligt barn med en märklig gåva.
         Det finns också en annan liten pojke, som precis som jag kan projicera bilder av sådant som ännu inte existerar. Men den pojkens bilder är oerhört avancerade och detaljrika och föremålen som bilderna föreställer har funktioner som det inte har funnits något behov av förrän just i det ögonblick då bilderna skapas. Då är behovet plötsligt enormt. Pojkens bilder har gjort forskarvärlden alldeles häpen och han är naturligtvis ännu mer berömd än jag.
         Tyvärr saknar jag de grundläggande egenskaper som krävs för att jag skulle kunna uppnå hans förmågor.