[Dröm nummer 130. Natten till den 9 juni 2021.]

Jag arbetar med att sätta ihop en frilagd bild på en man med en bakgrundsbild. Det kanske ska bli en annons, och det jag gör är bara en förlaga till en senare retusch. Den frilagde mannen är Uri Geller. Det är en helbild tagen från sidan. Han är på språng och kommer in från höger i vit kostym. Han pressar övertänderna mot underläppen och ser mycket sammanbiten och aggressiv ut. Bakgrunden föreställer ett lugnt blågrönt hav.
         På tryckeriet diskuterar jag och min kollega med ägaren. Gellers ansikte har blivit brännskadat. Den svarta förkolnade huden bildar skarpa kanter mot oskadade partier av ansiktet.
         ”Det fixar vi i retuschen va?” säger jag och vänder mig mot tryckeriägaren.
         ”Ja, det är inga problem, det tar mina gubbar hand om.”
         Min kollega rättar mig och säger att det där ska vi sköta internt.
         ”Men vi har ju utrustningen”, beklagar sig tryckeriägaren. ”Ska våra gubbar aldrig få jobba med detta?”
         ”Ja, och när ska vi ses för den där bärsen vi alltid snackar om?” säger någon annan från tryckeriet anklagande.
         Stämningen blir både pinsam och en smula pressad.
         Då materialiserar sig Björn Colliander framför oss.
         ”Ja, men om du ska med Björn”, säger jag, ”ska du i så fall dricka dig redlös på champagne igen? Jag blir orolig för dig.”