[Dröm nummer 127. Natten till den 7 juni 2021.]

Mitt namn är Gunvald Liksom Gunvald och min fru har precis fallit ihop i en överdos på Plattan. Min dotter och jag har gett oss ut i snönatten och hjälper henne på fötter. Hon kräks. Det är något rosaköttartat. Vi tar hem henne.
         Vårt hem består av en säng med smutsiga lakan. Vi kryper ner alla tre. Min fru kräks igen. Jag gråter tills jag inte kan gråta längre.
         Jag befinner mig i en lägenhet som inte är min. Jag måste pinka och går på toaletten. Innan jag pinkar tittar jag ut över takåsarna och tänker att det är en fin lägenhet i ett lugnt område och att här skulle man kunna bo.
         Toalettstolen är flera meter hög och man måste klättra upp på en avsats för att kunna sätta sig. Men det går inte att sätta sig. Allt är för smalt och det finns ingen plats för fötterna. Jag klättrar ner igen och pinkar vid foten av toalettstolen. Det ligger redan pölar av brun urin där, så det kan kanske göra detsamma.