[Dröm nummer 121. Natten till den 5 juni 2021.]

Vi befinner oss på ett tåg som inte rör sig. Det finns inga kupéer eller säten. Vagnarna är öppna rum med divaner utplacerade, där människor – vänner och okända – ligger. Det finns en kvinna här som jag till varje pris måste ha. Och jag vet att jag kommer att få henne, för jag har ett mycket gott självförtroende. Hon påstår lustigt nog att hon inte är intresserad av mig, att hon är ihop med Mikael Andersson*. Jag tänker att ingen upplysning kunde vara mindre intressant. Jag har ju precis skrivit en bok och jag vet, att när hon läst den så är hon min.
         Nu är stunden inne. Hon har läst min bok och det är dags för mig att handla.
         Jag gör entré – och allting klaffar! Kvinnan ligger på en divan bredvid Mikael Andersson. De tittar båda upp mot mig. Och jag är nu helt säker, jag ser det i hennes blick – hon är min. Mikael Andersson inser omedelbart detta och jag upplever hans smärta och panik närmast fysiskt. Det finns ingenting han kan göra. Han är krossad.
         ”Jag har läst din bok”, säger hon med halvslutna ögon.
         ”Jag har också skrivit en bok”, säger ett par andra personer i mun på varann, men det är inget att bry sig om. Allas blickar är riktade mot mig.
         Jag visar min bok. Den har pärmar i grå klot. Titeln är satt med en sans serif i svart. Jag bläddrar i den, men inser omedelbart att det är fel inlaga. Det här är mina mörka tankar. Det är korta stycken – bara några rader långa – med rubriker i en senapsgul sans-serif.
         ”Men vad är det där?” säger någon som förstått att det inte är den här boken som gjort att jag vunnit kvinnan.
         ”Det är min andra bok”, säger jag. ”Det är fel.”

* Kollega på min första arbetsplats Almquist & Wiksell Läromedel.