[Dröm nummer 111. Natten till den 31 maj 2021.]

I mitt hem i Sollentuna* har jag lagat en grönsakslasagne som jag vill bjuda mina vänner på. De vill hellre att jag kommer till dem i stan.
         ”Vi kan nog tränga ihop oss i vår lilla lägenhet”, säger Olof Halldin.
         Jag tänker efter. Jag kan ta bilen in till stan med lasagnen, äta den med vännerna och låta bilen stå. Jag ska ju ut och festa i morgon kväll, så det passar perfekt.
         Innan jag åker måste jag göra ett ärende på annan ort. När jag närmar mig ser jag några barn som leker med smällare intill vägen. När de får syn på mig kastar de en stor pjäs, som exploderar mot vindrutan. Tack och lov håller den. Barnen skrattar högt och ondskefullt åt mig.
         Bilen behöver tvättas och jag har hört att det ska finnas en biltvätt på denna ort. Jag ser en folksamling och tänker att det måste vara biltvätten. Jag stannar och kliver ur. Men det jag trodde var en biltvätt är i själva verket en flasktvätt, vilket är jättebra eftersom jag har en dyrbar vinflaska med mig.
         Flasktvätten, som är Nordens enda, står i en grusgrop. När det blir min tur går jag fram, öppnar en lucka och för in flaskan i ett cylinderformat hål. På en lapp inuti cylinderns övre del finns en lapp med tydliga anvisningar hur man ska göra. Det är lite krångligt att läsa, men det går. Man får liksom lägga sig ner, trycka ena kinden mot gruset och titta in i cylindern. Det framgår att flaskans etikett måste ligga direkt mot lappen med anvisningarna.
         Jag sätter igång tvätten och ser hur min dyrbara vinflaska sköljs ren. Allt verkar fungera som det ska. Men nu märker jag att det har bildats en kö bakom mig och att en man försöker tränga sig och ta min kasse.
         ”Hallå där”, säger jag, ”det där är min kasse!”
         Sedan ser jag att jag tagit fel och att det är hans kasse.

* Jag har aldrig bott i Sollentuna.