[Dröm nummer 110. I gryningen den 30 maj 2021.]

Det är något slags mässa jag befinner mig på, så mycket står klart. Henrik Näsman dyker upp från ingenstans. Han är glad och berättar om en fläderchampagne han gjort. Man blandar helt enkelt sprit, flädersaft och sodavatten.
         ”Supergott!”
         ”Jag har också gjort fläderchampagne”, börjar jag, men inser att jag har fel. ”Eller snarare äppelvin med fläderblom.”
         Jag försöker säga något om mina vintillverkningsmetoder, men Henrik är helt ointresserad och avbryter mig. Han vill fortsätta berätta om sin fläderchampagne. Jag får inte en syl i vädret. Men det går inte att bli arg på honom för han så jävla glad.
         Vi klättrar upp för väggen till andra våningen. Jag har inga skor. Henrik säger att jag kan ta hans. Det är ett par svarta gummitofflor som är minst två nummer för små, men det är bättre än ingenting. De får duga.
         ”Nej, nu måste jag kila”, säger Henrik. Han kliver över räcket, hasar ner ett stycke och håller sig fast med händerna i väggen. Sedan gör han en baklängesvolt och landar elegant med en kullerbytta.
         Det är trångt och folk överallt. För att komma ner måste man glida över ett sluttande plan, där det är så lågt i tak att man måste trängas med andra människor.
         Och jag har ingen aning om vad jag ska göra under resten av den här mässan.