[Dröm nummer 108. I gryningen den 28 maj 2021.]

Jag och Simona försöker laga mat. En rumänsk gryta med torkad frukt.* Men det visar sig att vi inte har någon torkad frukt hemma. Vi grälar om vem som borde ha köpt. Jag letar i ett skåp efter något lämpligt substitut och hittar en plastpåse med torkade enbär. Tänker att det måste väl funka lika bra. Enbären är klarblå och ser nästan konstgjorda ut. Jag tar en näve och slänger i grytan. Tappar några på golvet, men de får åka med de också.
         ”Vad gör du?! Är du galen?!” skriker Simona.
         ”Hur så? Det måste väl funka?”
         Vi fortsätter bråka, men nu anländer gästerna Joakim Pirinen och Anna Ringberg. De är bägge halvgenomskinliga.
         Vi sätter oss till bords och jag serverar. Men maten går inte att äta och Joakim försvinner i gasform.
         Jag ringer Jonas Lundqvist. Jag har konstruerat ett skämt som jag försöker berätta. Något om en politikerskandal inom kulturen.
         ”Men kulturrådet sitter ju där”, säger jag och pekar på Anna, som nu är så transparent att jag ser stolen igenom henne. Jag bryter ihop av skratt. Vrider mig på golvet och kippar efter andan. Varken Anna eller Jonas förstår någonting. Ingen av dem skrattar. Hur kan de inte se det dråpliga i alltsammans?

* Jag har frågat Simona, men hon känner inte till någon dylik rumänsk maträtt.