[Dröm nummer 103. Natten till den 25 maj 2021.]

Det är morgon. Jag har festat hårt hela natten och ligger i en biografstol och tittar på en film. Bakom mig ligger Petter Heldt* och hans flickvän. De nojsar och hånglar och börjar snart stöna av vällust. Jag förstår hur det kommer att sluta och rusar ut för att tillfredsställa mig själv.
         Nu är jag helt nedsölad och försöker skölja bort säden från mina händer i en offentlig dusch. Den bildar klumpar som proppar igen golvbrunnen. Andra människor, som även de masturberat, försöker också skölja sina händer. Smegma och vatten blandas med cementdamm och duschen blir helt igensatt.
         Jag mår fruktansvärt.
         Petter Heldt har nu ersatts av Joakim Pirinen, men flickvännen är densamma.
         Jag förklarar för dem att det är viktigt att jag är hemma till elva. De säger, att om vi gör detta nu så kommer jag att vara hemma i god tid.
         Jag tittar på mina händer. De är uppbyggda av ett finmaskigt metallnät och fyllda av cement som börjat torka och spricka och falla sönder. Jag håller mina sönderfallande händer framför Joakim och hans flickvän och skriker:         ”Jag vet inte, jag tror jag är psykotisk!!!”
         ”Äsch, det är nog inte så farligt”, säger Joakims flickvän. ”Det går snart över ska du se. Följ med oss nu.”
         Jag lyder och försöker undvika att tänka på mina händer.
         Vi kommer ut på ett underjordiskt torg, där en kvinna sitter bakom ett bord framför en väldig byggnad.
         ”Här är vårt hus”, säger Joakim.
         ”Hur kan det ens bo människor i detta hus?” säger jag upprört till kvinnan bakom bordet.
         ”Du måste förstå att det är ett väldigt stort hus, flera kilometer långt”, säger kvinnan.
         ”Vi bor i nummer –––”, säger Joakim.
         Utanför ett café sitter en liten chihuahua som börjar gläfsa och vifta på svansen när den får syn på oss. Inne i caféet känner jag igen en samling figurer som jag vet är inbördes antagonister. Till allas förvåning ska de vara med i en jury. Alla undrar hur det ska gå och om de kommer att ryka ihop med varandra.
         Vi köper varsin bakelse. Klockan är redan elva.

* Skådespelare och gammal vän till Joakim.