[Dröm nummer 102. Natten till den 25 maj 2021.]

Jag ska ta mig till Lidingö genom att gå på vattnet. Jag vet att det fungerar. Så jag kliver ner från kajen vid Värtahamnen, ställer mig på det grumligt bruna vattnet och börjar gå i riktning mot brofästet på Lidingösidan. Men när jag kommit ett hundratal meter ut på fjärden får jag problem med en kraftig sidvind och avdriften gör att jag kommer ur kurs. Jag börjar ta in vatten och är tvungen att ta mig till Finlandsfärjorna innan jag sjunker.
         När Finlandsfärjorna, som är mycket små, ska angöra hamn löper de in genom två hål i en plankvägg. Jag simmar in och konstaterar att båda färjorna ligger vid kaj, men att de egentligen inte är färjor, utan snarare segelbåtar, som påminner lite om vikingaskepp.    Jag klättrar ombord och börjar diskutera färjornas egenskaper och hur de är byggda med en vacker kvinna. Allt är mycket komplicerat och jag förstår att det är hon som är färjornas konstruktör.
         Jag följer efter henne ut ur färjebyggnaden. För att ta sig vidare måste man kliva upp på husets sockel, nypa sig fast på den putsade väggen och långsamt ta sig fram steg för steg. Kvinnan visar hur man gör och jag följer efter. Det är svårt, men det går.