[Dröm nummer 97. I gryningen den 22 maj 2021.]

Jag sitter på golvet i mitt rum och lyssnar på en kassettbandspelare. Simona ropar från köket och ber mig sänka. Jag försöker stänga av, men det går inte. Jag slår på alla knapparna samtidigt, vilket bara resulterar i att en ny låt drar igång. Jag känner inte igen den, men jag vet att det är vårt gamla band som spelar.
         ”Vet du vilka det här är?”, ropar jag till Simona.
         ”Det är väl ditt gamla band antar jag”, säger hon avmätt och med ett mått av medlidande i rösten.
         ”Precis!”
         Det är en bra låt, med en catchy refräng.
         Rätt vad det är måste vi iväg på begravning! Jag har ingen aning om vem som dött, men bråttom har vi.
         Simona har klätt sig i en tulpankostym.
         Nu ligger det en annan kvinna i sängen. Jag har konstruerat en älskogsmaskin, som jag skänkt henne. Men hon är en smula besviken.
         ”Kunde du inte gjort nåt gulligare?”, säger hon.
         Och det är sant, maskinen kanske är lite väl mycket maskin. Så jag lyfter undan den och förbereder mig för att träda i dess ställe. Men innan jag hinner göra det ligger en annan man intill henne.
         De är båda nakna och börjar smeka varandra.
         Jag sitter på en stol och tittar på.