[Dröm nummer 96. Natten till den 22 maj 2021.]

Håkan och Sussi Gustafsson kikar in genom fönstret i sommarhuset på Muskö, där jag befinner mig. Fyller jag år? Jag tittar på klockan. Datumet visar visserligen siffran 6, men klockan är trasig, så det kanske inte stämmer. Jag släpper hursomhelst in mina grannar.
         Sussi visar upp sina skitiga händer. Hon berättar stolt att hon precis varit hos Linda Haglund, som bor ett stycke bort, och att hon tagit hand om hennes hästar. Hon strålar av lycka.
         ”Linda Haglund?”, säger jag. ”Är inte hon död?”
         ”Nej nej, absolut inte”, säger Sussi. ”Hon undrar om du kan sköta hennes hästar när hon och hennes man reser bort.”
         Jag säger omedelbart ja och vi beger oss dit.
         Linda Haglund och hennes man bor i ett mycket litet hus. Det är hennes man som tar emot oss. Han säger inget och Linda visar sig inte. Inte heller ser jag till några hästar.
         Linda och hennes man har fyra små söta flickor som springer omkring på tomten och leker. De pratar alla engelska med varandra.*
         Jag ställer mig i det ytterst trånga köket och borstar tänderna bredvid Lindas man. Mannen verkar djupt sorgsen och är fortfarande tyst. Bredvid vattenkranen står en mugg med sex borsthuvuden till en eltandborste. Jag gurglar och när jag spottar ut sköljvattnet träffar det både borsthuvudena och Lindas man.
         Han säger fortfarande ingenting.

* Linda Haglund dog 2015 och var gift med amerikanen Houston McTear, som dog tre veckor innan Linda och efterlämnade fyra barn.