[Dröm nummer 89. Natten till den 16 maj 2021.]

Jag berättar för Per ”Plurre” Sahlin att jag kommit på en idé och undrar om jag ska söka patent. Han säger att jag inte behöver det, att det bara är krångligt och alldeles onödigt. Jag frågar honom om han och Gun ska till Bruksvallarna och åka skidor i oktober, som de alltid brukar göra. Det ska de. Jag har alltid tyckt att det varit konstigt. Finns det verkligen snö där så tidigt på säsongen?*
         Jag bestämmer mig hursomhelst för att göra dem sällskap.
         När vi kommer dit är det mycket riktigt gott om snö. Men inne på hotellet råder en konstig stämning. Vi frågar efter föreståndaren, men får bara undvikande svar. Ett tunt lager slask täcker alla golv.
         Jag känner igen några lumparkompisar, men de känner inte igen mig. Jag inser att de måste vara varianter på dem jag en gång kände. En av dem, jag har för mig att han hette Koster, undervisar i matematik.
         Kosters doktorand har fått handen avhuggen i en olycka i USA. Handen har sytts fast igen, men av misstag vridits 180 grader. Han läser högt ur sin doktorsavhandling. Det är matematik av den högre skolan och jag förstår absolut ingenting. Doktoranden säger att handoperationen ska göras om och att det just nu är lite bekymmersamt när han spelar fiol. Och när han räknar på fingrarna blir alla tal negativa.

* Det som i drömmen verkar märkligt, visar sig i vakenheten faktiskt vara fullt möjligt. Jag läser på Bruksvallarnas hemsida att man genom att spara snö från föregående säsong kan erbjuda skidåkning redan från slutet av oktober.