[Dröm nummer 85. Natten till den 14 maj 2021.]

Vår bekant har tagit med oss till sin kontakt, den förmögne Paris-profilen Lars Gidfeldt. Vi träffas i hans kontorslägenhet. Han halvligger i en skinnfåtölj bakom skrivbordet och röker det allra sista på en cigarr. För att få grepp om stumpen har han genomborrat den med en synål, som han håller mellan tummen och pekfingret på luffares vis. Han har lovat att visa oss Paris och föreslagit att börja kvällen med whiskey-provning och middag. Men allt drar ut på tiden.
         ”Så, ska vi kanske ge oss iväg snart?”, säger jag när klockan hunnit bli sju.
         ”Nej, det är på tok för tidig”, säger Lars. ”I Paris äter man inte middag förrän vid elva. Men då är det tyvärr stängt. Pandemin, du vet”, säger han och fimpar cigarrstumpen i ett urdrucket ölglas.
         Någon timme senare bestämmer vi oss trots allt för att gå ut på stan. Men jag dröjer mig kvar. Måste pissa.
         Jag går in på toaletten och upptäcker att den lutar. Allting lutar. Golvet, väggar och tak och skåp. Någon toalettstol lyckas jag inte hitta. Däremot en slarvigt hopvikt presenning. Jag hittar ett veck i den där jag kan pissa. Men det rinner ut över golvet och ner mot den bortre väggen och samlas där. Jag hoppas att det ska dra in i väggen innan någon upptäcker det.
         Jag har nu förlorat allt intresse för mitt sällskap och börjar utforska resten av lägenheten. Allting är slitet och ruffigt och smaklöst och jag börjar ana att Lars Gidfeldt kanske inte är den han utger sig för att vara. Jag går in i köket. Det är fruktansvärt. Det ser visserligen ut som om det nyligen är renoverat, men allt är undermåligt utfört. Skåpen av lackerad metall hänger snett och är fulla med repor och diskbänken är fruktansvärt grisig.
         Jag har inte märkt att Lars Gidfeldt är tillbaka och står precis bakom mig.
         ”Nå, kommer du nångång?” säger han glatt, till synes oberörd över att jag har upptäckt vilket tillstånd lägenheten befinner sig i.
         Han pekar på en druvklase, med få och små druvor, som hänger i en spindeltråd från taket.
         ”Ser du druvorna här?” säger Lars. ”Dom har jag fått. Och nu är dom dina.”