[Dröm nummer 82. I gryningen den 13 maj 2021.]

På vår resa i Europa har jag, Simona, Olof Halldin och Joakim Pirinen hittat ett pensionat att bo på. Det drivs av en äldre man och vi har fått det rekommenderat av Mikael Larsson, som redan bor där.
         Vi tar in, trots att vi inte är välkomna.
         När vi går in i köket den första morgonen sitter redan mannen och Mikael där och äter frukost. De tycks vara nära vänner. Mannen säger uttryckligen att han inte vill ha oss där, men vi har redan gjort oss hemmastadda.
         Vi beter oss som svin. Ställer till och sölar ner med våra kroppsvätskor. Som ett litet skämt lägger jag en använd kondom i en skål. Sedan går jag in i Mikaels rum och kletar ner det med sperma.
         Det håller naturligtvis inte. Vi måste ge oss av.
         Sista dagens morgon passar jag på att älska med Simona. En taggig tistelväxt kommer hela tiden i kontakt med våra kroppar och gör det svårt för oss. Och just som min klimax närmar sig får hon en våldsam hostattack som förstör allt och gör så att orgasmen vänder och går bakåt in i kroppen. Jag skrumpnar inombords, men säger att det var det skönaste knull jag upplevt.
         Nu är det bråttom. Värden rycker upp dörren och gormar. Vi måste ut!
         Vi börjar packa våra väskor. Utan att vi förstått hur det gått till har vi ett helt bibliotek, med både böcker och vinylskivor, att packa. Jag hittar omslaget till ett Blue Öyster Cult-album, men inte själva skivan. Stolt visar jag Joakim ett fynd jag gjort. Tre böcker av en norsk författare. Omslagen är hemska. Guldbakgrund, med titel och grovrastrerat författarfoto i ljusbrunt. Joakim dömer omedelbart ut böckerna, ja allt författaren skrivit. Han har försökt läsa honom och kan bara konstatera att det är en jävla skit alltsammans. Det går upp för mig att jag inte ens har tittat i böckerna innan jag köpt dem. Jag bläddrar och ser att det är texter om reklam och att allt känns uråldrigt och meningslöst.
         Värden är på oss. Han är ursinnig och vill ha ut oss. Vi måste skynda!
         Olof hittar min använda kondom i skålen och säger bistert:
         ”Ja, det här var ju inte så jävla smart om man vill vara välkommen tillbaka.”