[Dröm nummer 76. I gryningen den 11 maj 2021.]

Jag vaknar upp på ett pensionat någonstans i Europa. Det har varit ett vilt festande och jag är svårt bakfull. Men så mycket minns jag att jag har sågat ner träd och att stora kubbar ligger och väntar på mig. Jag vet att jag måste ta hand om dem, för de kommer att ge mycket ved.
         För att nå kubbarna måste jag först ta mig över en dyig sjöbotten. Benen sjunker ner och jag får kämpa mig fram. På vänster arm bär jag två mindre kubbar. Jag förstår inte varför jag har med mig dem, de kommer ju bara att göra bördan större. Samtidigt konstaterar jag nöjt att det ger mig en viss träning för armmusklerna att bära dem.
         När jag äntligen är framme vid kubbarna ringer telefonen. Det går först inte att svara, men jag ser att det är från pensionatets reception. Det ringer upprepade gånger och när jag äntligen lyckas svara blir jag osäker på om jag betalade morgonens frukost.
         ”Did I pay for breakfast?”, säger jag.
         “Well, I have to check, sir”, säger damen i receptionen. Hon är borta en stund och när hon kommer tillbaka säger hon: “You did pay. But it’s time for you to leave, sir. Your company is just about to book their train compartment.”
         Jag hör deras röster i bakgrunden.
         ”An animal free compartment for me, please”, säger Paul Jackson*.
         “Animal free for me too”, säger Jonas Lundqvist.
         Damen i receptionen vänder sig till mig:
         “And for you, sir?”
         “I want a compartment with animals. Lots of animals.”

* Kollega på reklambyrån Sandberg Trygg.