[Dröm nummer 63. I gryningen den 2 maj 2021.]

I en öppen hall finns stolar utplacerade. Jag halvligger i en av dem och lyssnar på en operaaria som strömmar ur högtalare. Efter en stund inser jag att det är jag som sjunger. Rösten är mycket vacker och uttrycksfull och jag känner mig stolt. Min gamla klasskamrat från grundskolan Ninni Weyde kommer in och ställer sig framför mig. Hon häpnar när jag berättar att det är mig hon hör. Hon rusar därifrån för att berätta för andra. Jag tittar blaserat efter henne, orkar inte röra mig i stolen.
         Utanför en romersk villa står en kvinna klädd i tunika. Hon är mycket nöjd över vad hon åstadkommit. Ur en intilliggande damm har hon tagit upp döda fiskar, som hon placerat på en smal stig bredvid dammen. Där ligger en gös och flera abborrar av olika storlek. Där ligger också en drunknad katt. Den har gröna ögon.