Sommardröm

[Dröm nummer 60. Natten till den 29 april 2021.]

Pabsts teorem

Jag befinner mig i en livsmedelsbutik. Min kundvagn är överfull och jag rör mig mot kassan. Jag tar upp plånboken, men hittar inte mitt kreditkort. Däremot är den proppfull med mynt, som jag frågar om jag kan betala med.
         ”Det går tyvärr inte, men försök i den längre bort”, säger kvinnan i kassan.
         Nu kommer jag på att jag glömt att handla frukt och köper tre små papperspåsar av henne. Jag betalar med mynt, trots att hon alldeles nyss sa att det inte går.
         Jag hämtar frukten och rör mig mot kassan som jag blivit anvisad.
         Kvinnan bakom kassan tittar trött på mig. Hon ska tydligen stänga.
         ”Förbannade jävla sms som inte går fram!”, fräser hon.
         Jag ursäktar mig och går därifrån. Händelsen får mig att tänka på Pabsts teorem*, som bevisar att om en kassa i en livsmedelsbutik verkar för bra för att vara sann, så är den alltid det.

* Något teorem av någon vid namn Pabst hittar jag inte. Däremot uppsatsen “The additive unit structure of pure quarticcomplex fields” av Alan Filipin, Robert Tichy, And Volker Ziegler. Efter att ha skrollat förbi alla ekvationer hittar jag allra sist referenslistan. En av referenserna är ”Unit sum numbers of rings and modules”, Oxf. 1998, författad av B. Goldschmidt, A. Scott och S. Pabst.