[Dröm nummer 58. Natten till den 28 april 2021.]
The Shining
Jag sitter i mitt pojkrum på Ryttarvägen 49 på Lidingö. Det är kväll och jag har hällt upp ett glas hemgjort vin. Mina före detta vänner* Joakim Pirinen och Mikael Södersten har begärt att få träffa mig, men jag har av oklara skäl vägrat. De är fortfarande många kilometer härifrån, men jag känner att de närmar sig, vandrande genom natten. En stund senare tar jag mitt glas och går jag ut på verandan**.
Det är mulet och mörkt och luften är sval. En isande känsla griper mig när jag inser att jag inte är ensam. Jag vänder mig om och trots mörkret kan jag se att de halvligger i varsin vilstol. Månen visar sig för ett ögonblick mellan de förbiilande molnen och det glimmar i deras onda ögon. Mikael reser sig långsamt upp och kommer emot mig. Stor. Stöddig. Nu är vi omgivna av en djungel och regnet öser ner. Han ställer sig med ansiktet bara några centimeter från mitt, ler och väser:
”Så, får vi dricka nu?”
—***
Jag sitter fortfarande i samma pojkrum, med samma hemgjorda vin i glaset. Men nu är det inte Joakim och Mikael som vill åt mig. Den här gången är hotet dödligt. Utanför fönstret visar sig ett välkänt ansikte. Det är Jack Nicholsons rollfigur i The Shining. Håret står på ända, han stirrar på mig och ler sitt allra mest galna leende.
Min mor kommer in i rummet.
”Varför skriker du?” säger hon.
Jag pekar darrande på Jack Nicholson utanför fönstret. Hon ser honom och suckar.
”Han kanske bara vill ha betalt.”
* I vakenheten är de naturligtvis fortfarande mina vänner.
** Vårt radhus hade inte en tillstymmelse till veranda.
*** Jag vaknar, antecknar och somnar om. Efter ungefär en och en halvtimme vaknar jag igen efter att ha drömt det efterföljande alternativa slutet.
Sommardröm 