[Dröm nummer 57. Natten till den 28 april 2021.]
George Bernard Shaw
För fulla segel far vi förbi Stefan Larsson Sport vid Stockholmsvägen på Lidingö.* Båten är närmare 30 meter lång och seglen ligger nästan parallellt med det vilda vattnet. Det är mörkt och regnet kommer från sidan. Vid rodret – som är placerat mitt på båten och i vinkel mot färdriktningen Karl-Johan Ekbom**. Han bär svart regnrock och kämpar för att hålla båten på rätt köl. Jag står bakom honom, närmast relingen. Hans långa hår täcker mitt ansikte och jag håller mig fast i hans regnrock. Jag frågar om det är ok, men han svarar inte utan är fullt koncentrerad på sitt arbete. Han är en erfaren skeppare, men trots det känner jag mig inte helt trygg. Jag förstår att vi bara är en vindby från att kapsejsa. De övriga på båten – som är full med människor jag inte känner – tycks däremot ta det hela med ro.
På ett pensionat i en okänd stad diskuterar jag George Bernard Shaw med en människa jag aldrig träffat förut.
”… han skrev ju Magnolia***…”, säger jag.
”… han var mycket förtjust i japansk teater och citerade gärna japanska visdomsord**** …”, säger den okände.
”… det sägs att han hittade på dem själv …”
Skrattande går vi upp till vårt rum på pensionatets övervåning. Där är fullt med folk, alla okända. Vid bordet sitter en magerlagd kvinna och matar en liten flicka med vattnig gröt. Båda ser djupt olyckliga ut. Det stinker och allt och alla är fruktansvärt lortiga. I en kisspöl utanför en alldeles för låg toalettdörr gjord av ohyvlade brädor med stora glipor emellan ligger den lilla flickans hätta.
* Butiken finns inte längre kvar, men platsen ligger fortfarande närmare en kilometer från närmaste vatten (Lilla Värtan).
** Klasskamrat på Beckmans reklamskola
*** Mig veterligen har George Bernard Shaw inte skrivit något med den titeln.
**** Inte heller detta hittar jag några som helst belägg för.
Sommardröm 