[Dröm nummer 55. Natten till den 27 april 2021.]
Ersättare
Mannen som jag ska Ersätta visar sig bo i en stilfullt inredd och ganska stor lägenhet. Han tar emot mig med ett brett leende och visar in mig i köket. Han är i fyrtioårsåldern, har gråsprängt bakåtstruket hår utan antydan till flint och ett stramt men välproportionerat ansikte. En stilig karl, skulle nog många säga. Till yrket är han psykolog.
Kvinnan som jag ska ta över befinner sig alltid i något av de andra rummen. Hon rör sig tyst och säger ingenting. Jag skymtar henne ibland, men ser bara hennes ryggtavla.
Mannen bjuder på kaffe och vi finner varann direkt. Vi samtalar om än det ena, än det andra, men aldrig om själva Ersättandet. Det vore att gå över en gräns. Jag tänker, att om vi inte hade haft det här systemet med Ersättare, så skulle den här mannen och kvinnan mycket väl kunna fortsätta leva tillsammans. Men så ser det som bekant inte ut.
”… om det är en grann jänta, så: ja”, säger mannen och jag nickar instämmande. Sedan kommer han in på balansen mellan ålder och visdom. ”Ju äldre du blir, desto mer rätt måste du ha för att kunna yttra dig. Är du över femtio måste du definitivt ha mer än sjuttio procent rätt, annars inte.”
Vi dricker ur vårt kaffe och reser oss från köksbordet. Hans packning står redan i hallen. Min är på väg hit.
Sommardröm 