[Dröm nummer 53. Natten till den 25 april 2021.]
Framgångsrik
Jag är erkänd kreatör på en större reklambyrå. Jag och min vän Joakim Pirinen ska bli intervjuade inför vår medverkan i en reklamtrycksak. Magnus Wretblad, min gamle studiekamrat från Beckmans, är art director. Jag ska bli fotograferad i en liten studio som finns på byrån. Studion är kilformad, inklämd i ett hörn och invändigt klädd med obehandlade plywoodskivor. Jag har svart polotröja och när jag ser mig i spegeln tänker jag att jag borde klippt mig innan fotograferingen. Håret faller grått och böljande långt ner över ryggen. Men det gör detsamma, för jag blir aldrig fotograferad.
På ett stort bord har någon lagt ut ett provtryck i format A0. Jag kan inte minnas att jag har blivit intervjuad, men allt är redan klart. Texten handlar mycket riktigt om Joakim och mig, men den är satt i alldeles för liten grad, med för långa rader, och layouten är ful och obalanserad. Istället för foton har Joakim illustrerat oss i Hergé-stil. Joakim är Tintin och jag är Kapten Haddock. Jag konstaterar att teckningarna faktiskt inte är särskilt bra.
Nu är jag på en mycket mindre byrå. Mina kollegor står samlade runt ett arbetsbord som är täckt med skisser. Min gamle vän Anders Roger och hans yngre bror Martin jobbar där. Jag frågar Martin hur det är med jobb.
”Det är dåligt”, säger Martin och hänger med huvudet. Hans bror flinar.
”Been there”, säger jag. ”Det är tufft.”
—*
Jag sitter på en busshållplats. I knät har jag en plastmapp med material till reklamtrycksaken om Joakim och mig. Där finns textfragment, Joakims originalteckningar och ett vitt C4-kuvert. Det är uppsprättat men tomt. Materialet hotar hela tiden att ramla ut ur mappen och jag har fullt sjå med att hindra det från att hamna på marken. Jag behöver skriva något och i brist på annat tänker jag använda baksidan på det tomma kuvertet.
Nu sitter jag med mappen på ett tunnelbanesäte bredvid ett par ungdomar. De pratar högt och stöddigt och rätt vad det är nappar killen som sitter närmast mig åt sig ett papper ur min plastmapp. Han skrattar. Jag sliter åt mig pappret och vrålar åt honom:
”Ska’ru ha stryk, din jävel?!”
* Jag vaknar. Sätter mig på sängkanten och antecknar i mörkret. När jag somnar om fortsätter drömmen.