[Dröm nummer 49. I gryningen den 23 april 2021.]
Getostraclette
Jag är hemma hos Erik Törnblom*. Det är mörkt och jag kan inte se någonting. Erik tänder en lampa och rummet visar sig vara något slags garage med betonggolv, myssoffa, skräp och cyklar i en salig röra.
Nu är vi i en trädgård och spelar ett bollspel. Det går ut på att man genom att prata konstant ska distrahera motspelaren så att denne missar bollen.
”Minns du den där KAMPANJEN, Erik?!”, skriker jag samtidigt som jag slår iväg en mjuk gul boll av samma storlek som en tennisboll.
Erik missar och bollen hamnar i gräset. Samtidigt utbryter ett jubel i publiken, som uppenbarat sig från ingenstans.
Det är sent. Erik är försvunnen. Jag har druckit alldeles för mycket och stått flera timmar i kö för att köpa en korv. Vid en bänk sitter Simona och dricker en gul grumlig vätska ur ett glas.
”Vad är det?”, säger jag. ”Är det vin?”
”Nej, det är te. Men jag är så hungrig, så hungrig.”
”Ska jag köpa något?” Jag bävar för att behöva ställa mig i den långa matkön igen. ”Jag kan köpa en korv åt dig med.”
”Nej”, säger Simona och räcker mig en sedel. ”Köp en getostraclette.” *
* Lekskolekamrat.
Sommardröm 