[Dröm nummer 47. Natten till den 22 april 2021.]
Jagulf
Jag styr en motorbåt genom Stockholms skärgård. Jag är där på uppdrag av min vän Ulf Englund, som är framgångsrik och mycket förmögen.
I en vik ligger en ganska stor, öppen träbåt för ankar. Ulf beordrar mig på telepatisk väg att stanna och kontrollera båten. Han vill veta om den är till salu. Jag gör en U-sväng, åker in i viken och lägger till vid träbåten. En bit därifrån ligger ett rött trähus och jag antar att det är där båtens ägare bor. Men ingen syns till.
På något vis går nu Ulf upp i mig och vi blir ett.
Jagulf går ombord på båten och börjar inspektera den. Den är omkring trettio meter lång, har öppen spant och saknar durk. Träet är svart. När jag rör mig mot aktern sjunker den och börjar ta in vatten. Grönt och sjögräsbemängt rinner det in över relingen. Men Jagulf vill ändå köpa båten.
En kvinna visar sig i huset. Hon schasar ut två små barn. De bär på något och går i riktning mot Jagulf. Det visar sig vara en korg med mat. Jagulf tar emot korgen. Barnen är glada och Jagulf pratar med dem och ger dem godis. De springer omkring på båten och leker.
Jagulf delas upp, och nu är Ulf på plats i båten. Äcklade upptäcker vi att maten vi fått är alldeles lortig och oätlig.
Nu är Ulf på ett kontor på en tågstation. Han jobbar som stins. Han har uniform och en svart skärmmössa med blanka mässingskanter. Två av hans vänner är på besök. Själv är jag inte där fysiskt, utan betraktar allt som genom en skärm. De två vännerna berättar fnittrande för Ulf att de precis haft sex och att de som vanligt inte använt kondom.
”Ni borde ha använt kondom. En röd kondom”, säger Ulf lite barskt. ”För att få variation!”
Han reser sig upp och går ut på perrongen. Det är tid för avgång. Han blåser i sin visselpipa och vinkar av tåget, inte med en flagga utan med ganska stor röd och slokande tulpan.