Sommardröm

[Dröm nummer 29. Natten till den 10 april 2021.]

Tåget i Jena

Vi går ner för trappan mot perrongen. Trängseln är påtaglig och jag krockar med folk som är på väg upp. På en avsats sitter en övergiven mops. Den jag är där med har våra tågbiljetter och springer i förväg, vilket ställer till det för mig, för vid trappans slut finns en spärr där man måste mata in biljetterna för att ta sig förbi. Men spärren är så låg att jag enkelt kan kliva över.
         Vi är i den tyska staden Jena och ska åka tillbaka varifrån vi kom. Returresan går med ett annat tåg.
         En anställd dyker upp och säger att det är en halvtimme tills tåget ska gå och att vi måste lita på honom. Han ber oss följa med in på tåget. Vi är flera passagerare som följer med honom. Vi slår oss ned på bänkar och han drar undan draperierna framför fönstren. Utanför ser jag en havsbukt och bebyggelse.
         ”Ser ni bron där borta?” säger han och pekar.
         I fjärran anar jag något som skulle kunna vara en bro. Den är kvadratisk, tunn och smäcker och täcker in hela havsbukten.
         ”Vad tror ni den kostade att bygga?” säger den anställde.
         Ingen svarar honom.
         ”40 miljoner!” utbrister han med illa dold stolthet och jag förstår att det är väldigt billigt.
         Nu har vyn utanför fönstret ersatts av en annan, trots att tåget fortfarande står stilla. Det är markytan i genomskärning. Jag kan se en tunn tall och dess rötter som söker sig långt ner i jorden. Tallen är på väg att falla sönder.
         ”Träden här är mycket härdiga”, säger den anställde. ”Det beror antagligen på alla bomber som föll.”