[Dröm nummer 27. Natten till den 9 april 2021.]
Hasse måste bada!
Det är sen fest i en stor våning på nedre botten. Stämningen är avslagen, de flesta har redan gått hem. Det ligger ett slags misslyckande i luften. Det är inte så här det ska vara och jag är själv besviken.
Jag går under namnet ”Professorn”* och är en känd festprisse. Varje gång det kommer till mina vänners kännedom att jag ska ut och festa vrålar de unisont ”Hasse måste bada!”. Om Hasse är mitt riktiga namn eller ej är oklart, men jag antar att själva badandet är en analogi för att dricka kopiösa mängder alkohol.
Vi som är kvar diskuterar om det finns en möjlig fortsättning på natten, men vi har fått reda på att stället vi brukar frekventera är stängt. Uppgivna börjar vi gå mot garderoben.
När jag ska ta mina kläder får jag reda på att jag vunnit ett pris. Ett reklampris. Garderobiären räcker över det till mig. Det är något slags otymplig rörkonstruktion och mycket fult. Men jag blir ändå lite stolt, och några av mina vänner från Beckmans reklamskola kommer fram för att gratulera mig.
I samma stund kommer nyheten: Stället vi brukar gå till är trots allt öppet! När det står klart för alla att festandet kan fortsätta tittar de på mig och vrålar: ”Hasse måste bada!”
* Jag har faktiskt under en enda kväll blivit kallad ”Professorn”, eller snarare ”The Professor”. Det var när vi gick ut med jobbet och spelade shuffleboard. På något vis var min kropp helt i balans och som ett sällsynt undantag i min annars rätt bedrövliga (och i sanningens namn obefintliga) sport- och spelkarriär, låg jag på topp. Varje gång jag placerade en puck rätt, skrek mina kollegor ”The Professor!” och skålade.
Sommardröm 