Sommardröm

[Dröm nummer 22. I gryningen den 5 april 2021.]

Feuer, feuer für drei

Stockholms vattenytor är plötsligt enormt mycket större. Likt ett expanderande universum har de utvidgats i alla riktningar. I ett disigt fjärran anar jag Västerbron. Och långt bortom den ser jag en av världens vackraste sjöar ur fågelperspektiv.
         Jag är kvarlämnad här vid strandkanten. Något hundratal meter ut, till vänster om mig, ligger en holme med ett fallfärdigt ruckel och konstruktioner av ruttnande brunt trä. Men där finns också en nybyggd villa. Jag tänker att det är ett paradis och att det vore underbart att få bo där, men att man måste ha båt.
         Mina vänner Joakim Pirinen och Olof Halldin har redan åkt iväg med färjan. Jag kan se dem stå i aktern och vinka och ropa till mig. Där finns också andra människor. Joakim och Olof bestämmer sig för att vända om. Men när färjan närmar sig har den förvandlats till en jättelik gul och läckande kajak. Jag kliver ombord och försöker pressa ner mig i ett ledigt hål. Det är trångt, men jag måste klara det. Jag vet ju att min vän Niklas ”Pilken” Lindström klarade det! Men det är länge sedan nu.
        Det är krig. Bomber slår in i husen omkring mig. Ett befäl sätter sig intill mig på en parkbänk.
         ”Det är ryssarna som är här”, säger han lite avmätt. ”Vill du ha Süßmilch?”
         Jag packar upp mina kläder i ett rum. En okänd berömmer mig för hur snygga de är och nu ser jag tydligt en senapsgul pikétröja, med alla detaljer och en logotyp. Den är verkligen snygg! Jag anmärker att kläderna inte är nya, att de är skrynkliga och smutsiga.
         Någon skriker: ”Feuer, feuer für drei!”